.

Från en dag till den andra..

En sensommardag som började nervöst, en dag mitt i sommaren, varmare än många klarat av, då han började känna hur allt försvann..

Han kände den där känslan som kunde beskrivas som när solen hamnar bakom moln och mörkret infinner sig, den varma solen mörknar, kylan och vinden närmar sig.

Ett orosmoment där han inser att hon försvinner från honom, en stund där han suckar och känner att ingen förstår honom förutom hon, hon som lämnar..

Att behöva åka ifrån, veta att det försvinner, lämna det underbara bakom sig, veta att det bästa är kvar, därborta..

Varför vänder han inte om?
Känner han att det är lönlöst?
Är det redan försent?

Ibland undrar han varför turen inte ger honom en chans, varför allt tas ifrån honom när han vetat sen första sekund att detta var bra..

Han är dömt att vila ensam, tankarna ska han inte dela med nån annan, ord skall försvinna ut i tomhet och kylan ska han uthärda själv..

Han kan sitta i solen, känna hur solen steker hans axlar, känna hur kinderna svider, hur armar och ben är ömma.. Men ändå så är han kall, hur varm han än blir utanpå så når det inte ända in..