Touching pavement...



Mina röda skor begav sig på en tur, vi gick en väg jag aldrig gått, jag lät dom visa vägen, hela vägen.
Kallt va det ute, önskar jag tagit min tjocka jacka, snön föll sakta och vinden hade tagit ledigt idag.

Efter många minuter så var jag tydligen framme, skorna hade slutat gå, jag stod förvånad och tittade mig runt omkring, förstod inte riktigt var jag va förrän du stod där i fönstret framför mig, du vattnade blommorna men hade inte sett mig.

Det vart alldeles tyst runt omkring, tidigare så hade barnen från dagiset längre bort tjoat och haft sig, bilarna från vägen en bit bort strömmade förbi. Jag stod kvar en stund när du hade gått, tittade mig återigen runt omkring, studerade området.

Efter en stund så tog jag fram en lapp ur fickan och skrev ett meddelande.

Jag saknar dig..

D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0