.

Dagen då Daniel fyllde 24 är numera över, det har varit en dag kantad av olycka, lycka och en hel del skratt ändå, tummen upp även om ja fick böter för 100 på 90väg =)

Ändå så kan ja inte låta bli att känna hur tomt de är, fattades nåt på något vis, jag vet nog egentligen vad det är, kan inte ljuga för mig själv. I miss her, som fan, tiden går så sakta och varje dag slår en tanke mig hårt i skallen.

Vart är hon?...

Inte här iallafall, gud va hennes leende är saknat, hennes blick som kunde fälla mig till marken, hennes snabba meningar när hon va glad, hennes skratt som ekade i vardagsrummet.
Vart är hon när jag saknar henne som mest, när hon är det jag önskar mig mest, när jag kan blunda och nästan känna hennes närvaro från flera mils avstånd.

Dra mina fingrar genom hennes hår, smeka hennes kind, hennes läppar med mina.
Hålla henne tätt intill och känna hennes parfym, ha hennes armar runt mig, hennes huvud vilande på min arm.
Höra henne andas där hon ligger intill, höra hennes ord, hennes frågor om hur dagen min varit.

Vara alldeles, alldeles ensam med bara henne, se ingen annan, vara nära ingen annan, att se endast dig i det suddiga som kallas mitt liv, att hela tiden bara leta efter ditt leende, efter dina ögon, efter din själ..

Vart tog min önskan vägen?...