.

Kanske dags, kanske dags att jag vaknar upp, slutar drömma, inser saker och ting.
Släpper tanken. släpper önskan och går vidare, tar mitt och går, vänder om och tar farväl.

För lång tid har gått, för mycket av ingenting alls, delade tankar, trodde jag..
Jag ville, jag försökte, jag gav aldrig upp, trodde jag..
Tankarna speglade dig, förhoppningar om nåt, vad som helst, blev ingenting, trodde jag..

Ensam står jag, fortfarande, ensam kvar i detta ingenmansland.
Ensam blir jag när du går din väg efter att jag sagt mitt, ensam kvar i detta ingenmansland.

Tystnaden sökte upp mig när lågan släcktes, glöden dog, vi försvann.

Många gånger har jag undrat, många gånger har jag velat fråga, många gånger har jag inte vågat, många gånger har jag varit rädd för sanningen, blundat för att inte inse att det sinar, att det försvinner.

Så ensam står jag här, ensam i detta ingenmansland, sanningen är den att jag hade hoppats, kanske den här gången, det trodde iallafall jag...