.

Jag väljer ofta att ha kvar dom som sårat mig i mitt liv, varför vet ja inte, kanske ger dom en andra chans fastän jag vet att dom egentligen inte förtjänar det. Dom förtjänar inte att ta del av mitt liv, att få hänga med på Daniels rollercoaster.

Finns många som jag borde be dra åt helvete, många som dragit ner mig i skiten och krossat mig.
Jag är för snäll brukar min syster säga, så kanske det är,.. Många gånger har jag bara velat skrika på dom och få dom att inse hur ont allt gjort och att jag hade haft det så mycket bättre utan dom men av nån anledning så låter ja dom finnas kvar.

De är ju självklart tjejer jag pratar om, tjejer som sårat mig som jag inte kan släppa taget om, tjejer som betett sig som svin, inte brytt sig eller bara slutat bry sig.
Människor som rent egoistiskt bara kör över mig kanske om och om igen men jag låter det ske.
Istället för att säga; NU RÄCKER DET! Så låter ja det bara glida undan, allt jag känner, kanske just för att jag hoppas att saker och ting ska ändras...

Att saker och ting ska gå åt ett annat håll, att jag ska få en chans att lysa upp igen, kanske är det så att jag bara vill bli saknad nån gång, att personen ska känna "fan han betydde verkligen mycke för mig å nu e han borta", kan det vara så?

Jag vet inte längre,.. Jag går bara runt i mitt liv med folk i min närhet som inte förtjänar mig...