.

Pratar inte om en verklighet, jag talar om en dröm.
En dröm som alla vill dela, en dröm där alla blir lyckliga, en dröm där jag blir lycklig, finally....

Hon går alltid runt mig, jag kan se henne i min ögonvrå, hon syns där, lite suddig men hon blir klar efter en stund.
Flera varv runt mig, jag är tyst, säger inte ett ord men inombords så viskar jag, jag ser på henne medans hon rundar mig, bevakar hennes rörelser, beundras av hennes siluett, av hennes stil, hennes personlighet.

Jag känner henne inte, hon har aldrig sagt ett ord men hon delar med sig, hon delar med sig av sig själv utan att se på mig.
Hon vet vad ja tyckte, hon vet vad ja kände, hon kände allt utan att ja behövde säga nåt.

Hon fortsätter gå runt mig varje dag, hon är där bara, står intill mig, känner hennes dragningskraft, varenda lilla rörelse är som en vind som berör mig. En stöt som går genom kroppen, det gör inte ont, de är inte obehagligt, jag blundar bara och känner hur den går genom kroppen, ut i varenda fingerspets, ut i vartenda hårstrå och jag öppnar ögonen som en ny människa varje gång hon rör vid mig.

Jag beundrar henne, jag ser upp till henne, utan att säga ett ord, utan att dela en tanke, utan ett andetag.

Jag kan inte säga vem hon är för jag vet inte det, hon är bara nån som jag aldrig förstått mig på, hon är allt samtidigt som hon är ingenting, hon går bara runt mig, tittar aldrig, talar aldrig, berör ingen..



Men ändå så ler hon...