.

Han kom hem, drog av sig skorna och hängde upp jackan, väskan slängde han i hörnet och drog fötterna efter sig in i sovrummet.

Väl där satte han sig framför msn, hon va inne och dom pratade, han frågade hur hennes dag hade varit och hon gjorde detsamma. Han frågade hur hon mådde en kall dag som denna, de må ha varit sensommar men ändå en ruskig dag.

Hon var lite ledsen, va inte riktigt sig själv och hennes sorgsna dag påverkade honom, han ville få henne att må bättre, han ville få henne att le och skratta, vara den som hon förtjänade att vara.

Han satt och fundera på vad han skulle hitta på, han försökte med att säga att han gjort nåt roligt på jobbet eller att han klantat sig på nåt sätt så hon skulle skratta åt honom men icke, det funkade inte, hon var fortfarande sorgsen.

Då beslöt han sig för att verkligen ta i, här skulle hon banne mig inte få sitta ensam och vara ledsen, de kunde han inte tillåta.

"Jag ska bara ner till tvätten, kmr strax"
Sa han och sprang ut i hallen, drog på sig skorna, slängde på sig jackan och sprang mot hissen. Bråttom bråttom, nästan så att han glömde att låsa dörren.

Hoppade in i bilen och ut snabbt på motorvägen. Då hon bodde en bit ifrån honom så hade han verkligen bråttom, hon fick inte tro att han gjorde nåt annat än att vara i tvättstugan och var på väg tillbaka, samtidigt så ville han inte att hon skulle vara ledsen och nere.

Fram och tillbaka mellan bilarna, fil till fil snabbt gick det, han va inne i stan på 20 minuter, det hade gått på tok för fort om polisen hade sett honom men han hade även tur den här kvällen.
Ett rödlyse stoppade honom för en stund men sen va det åter på gasen och han flög fram mellan stockholms gator, han pressade bilen till nästan det yttersta och det gick fruktanstvärt fort.

Framme, parkerade bilen och sprang mot hennes port, han stannade en sekund för att få tillbaka andan, hjärtat slog fort när han stod utanför hennes dörr, alla trapporna i porten hade han tagit i ett kliv, inga problem men trött var han nu.

Han knackade på dörren, det tog en stund men han visste att hon va hemma, dom hade ju just pratat på msn.
Hon kunde inte se att det var han för hennes uråldriga dörr hade inget kikhål, han fnissade lite för sig själv för det var rätt så kul att han stod där.

Hon öppnade dörren och hennes min talade om att hon vart chockad, men hon blev glad, så otroligt glad.
"Va gör du här!?"
Sa hon och gav honom en stor kram.
"Jag klarade inte av å höra dig ledsen"
Sa han och höll om henne.

Dom gullade lite och hon sa att hon vart jätte glad att han var där, hon kunde inte sluta le åt honom resten av kvällen och han lämnade aldrig hennes famn, dom satt där tillsammans som dom gjort förr, bara dom två, bara dom två ända in i natten....