I really do

Jag pratade med dig i telefonen en dag, visste inte alls vem du var, hade fått veta att du va ny iallafall.
Vi bestämde ett möte och dagarna gick, snart var det dags för de där mötet, ja va faktiskt lite nervös då jag aldrig hade gjort nåt sånt förr men jag hoppades på att de skulle gå bra.

Gick ur bilen en ganska kall dag, öppnade den stora dörren och vandrade mot områden som du stod vid, visste ju faktiskt inte vem du va vid de här laget, gick runt en stund och studerade allt som stod på hyllorna innan jag gick fram.

När min blick letade sig fram till dig så föll hela jag ihop, jag va inte beredd alls, allt kom som en chock, va det du.
jag stod still i en sekund men det kändes som en evighet, allt runt mig gick super fort men jag stod still och rörde inte en fena.

Efter ett tag så tog jag modet och gick fram till dig, ja visste inte riktigt hur jag skulle börja men jag satte igång iallafall, vi pratade lite, ja fick dig att le lite grann medans jag flinade åt mig själv. Varje gång du log så darrade jag till lite inombords och jag hade svårt å koncentrera mig, jag försvann i din blick, tappade bort mig flera gånger och det kändes som att jag gjorde bort mig totalt men det gick ändå bra.

Jag ringde på chefens uppmaning för att höra om du kommit med nåt beslut men sanningen var den att jag ringde för att få höra din röst igen, försöka komma dig närmare, lära känna dig.
Det gick lite tid, vi pratade en hel del, typ varannan dag och vi skrattade ihop, chefen undrade om vi gjorde något framsteg och jag sa "det låter positivt" men jag brydde mig inte, jag ringde inte för jobbets skull, jag ringde för min skull, för vår skull.

Vi träffades igen hos dig, en sen kall kväll du och jag satt mot varann i soffan, ditt leende gav mig gåshud och jag log tillbaka, du la din hand i min och den va silkeslen, jag ville aldrig släppa den, jag gav dig massage och du blundade och njöt, även dina axlar va mjuka som silke och jag ville aldrig sluta ta i dig, jag ville bara hålla om dig.
Du la dig på min arm och vilade en stund, klockan va oerhört mycke men jag önskade att allt hade kunnat stanna så vi fick mer tid ihop.

Jag åkte hem och tänkte på dig hela vägen hem, dagarna har gått och min mobil darrar konstant av dina sms och dina ringningar, jag gillar det, jag gillar dig..



varför skulle du ha pojkvän...

Kommentarer
Postat av: Gurra g

vad är nu detta daniel???

jag kommer nog hem på söndag! då får vi snacka broder!

Love u!

2009-01-20 @ 21:56:01
URL: http://gustafbergqvist.blogspot.com
Postat av: Jonna

Heej gubben:) hehe

Ja alltså jag är ju singel så jag har inget att dumpa, Men jag har verkligen lärt mig en läxa, det går inte att vara vän med alla sina ex tydligen. surt !

Hoppas allt är bra med dig cutie.Puss

2009-01-23 @ 14:26:37
URL: http://vackerheten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0