Things that remind me...

Hon gick fram till mig, lutade sig fram och viskade i mitt öra....

-ler du alltid så vackert?

Jag kontrade och svarade,..

-nix bara när du kommer gåendes..

Hon lutade sig tillbaka och tittade mig djupt i ögonen, studerade min blick..
Hon försökte läsa en lögn, ett trick, en chansning från mig sida..

Jag ljög inte, jag chansade inte, jag sa bara som det var.
Jag hade aldrig sett denna skapelse förr, jag visste att hon fanns men förstod inte riktigt förrän då.
Hon var vacker, otroligt vacker, en sådan skönhet som man bara kunde höra viskningar om..

Hon rörde vid min kind och gick iväg, jag tittade aldrig bakåt, anade att hon försvann..
Kvällen fortsatte, vi hade kul allesammans, dansade och tjoade.


Luften utanför var kall, jag drog ett djupt andetag, kände hur det isade i lungorna, jackan värmde..
Dörren öppnades och jag såg hennes siluett, hon drog blicken mot mig, hennes klara ögon mötte mina, allt runtom blev tyst, sakta, enkelt...

Hon kom närmare, mina tankar spelade upp miljontals scenarion, miljoner chanser, miljoner slut...

Det började med ett Hej..
Plötsligt hade tiden gått framåt från stillastående, vi stod intill varann, jag såg ner, där stod hon, värmde sig innanför min jacka, leendes mot mig, hennes klara ögon såg så djupa ut i kvällsljuset, djupet tog aldrig slut..

Tiden efter när jag satt och tänkte tillbaka, dagen då vi inte stod ihop, dagen utan henne, då vi insett att vi aldrig skulle finnas, den dagen hennes bästa vän tyckte om mig.


Tiden innan vi träffats...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0