.

Mitt hjärta har varit trasigt ett bra tag.
Varje gång nån kommit in i mitt liv så har mitt hjärta inte hunnit läka innan nån river upp såren som inte läkt tillräckligt än.

Vissa gör ingen större skada men andra skadar det så svårt att min ensamma vardag blir lidande, dom ser inte hur jag mår, dom ser inte att mitt leende döljer nåt annat, dom ser inte att mina musikval ibland visar smärtan jag känner...

Alltid ska man försöka vara glad, "dont loose your trust", den dör sakta ut. Ibland känner jag att ingenting finns kvar, bara en tom hinna av ett liv jag inte vill ha, en framtid som är oviss och ett förflutet ingen borde vara stolt över.
En familj som blöder men ingen märker, en person som håller upp pelaren som är livet, jag orkar inte bära allt själv.

Ibland ropar jag på dig i sömnen, ibland gråter jag ut ditt namn, många gånger saknar jag dig när ingen ser.
Vem har jag om inte mig själv, vem lever jag för om inte alla andra, inte för mig själv, inte längre...

Tragiskt allt kan va när solen lyser, när värmen försöker smälta all is runt mitt hjärta så är det för kallt, fortfarande för kallt.
Vad ska jag göra när du är så långt borta, när ingenting duger förutom du, när ingenting känns så rätt som dig.
Vad ska jag göra när jag inte vill vara här när du inte är med, när det enda som kan hålla min låga levande är du.

Ännu helg, ännu en tid i ensamhet, vart är du när jag behöver dig...

Alla dessa tankar, han där uppe gav mig förmågan att tänka högt, han gav mig förmågan att bry mig, att vilja ge.
Han gav mig smärta, han gav mig sorg, vissa vill säga att han gav mig lycka men bara för en kort stund.
Jag vet mitt öde, jag ska inte vara lycklig än, inte riktigt än..

Han gav mig allt, dig.
Han tog ifrån mig allt, dig...

Vi får se vad som händer när ljuset försvinner, alla pratar om en tunnel av ljus. Men vad händer när ljuset släcks?
Då kommer tomheten....