.

Det känns i hela kroppen, känslan spökar hos mig.
Jag ligger ensam, mörkret sluter sig kring mig och du finns så långt borta, en bit ifrån, en dags tur.
Gröna ängar, djupa skogar, en landsväg, en bit längre bort.

Jag ligger kvar, känslan smeker min arm, jag blundar och känner dig intill mig, räddslan av att du ska försvinna håller mina ögon stängda, mitt hjärta slår snabbare. Jag sätter mig upp och öppnar ögonen, där sitter du, vinden letar sig in genom en springa vid fönstret, blåsten drar undan gardinen och solen tittar in, lyser upp delar av ditt vackra ansikte och jag kan klart och tydligt se ditt leende.

Jag lägger mitt ansikte intill ditt, känner din lena kind och viskar...

Jag är ledsen, jag är ledsen för att jag inte fanns där när du grät, jag är ledsen för att jag inte fanns där när du hade ont, jag är ledsen för att du fått vänta så länge på mig, men jag ber dig, förlåt mig för att jag är den jag är så ska jag se på dig med nya ögon varje dag för resten av våra liv och jag ska uppvakta dig med kärlek till dagen vi försvinner från denna jord.

Du log och en ensam tår föll längst din kind, just den kind som låg intill min, jag kände värmen från den, jag kände värmen från dig, tack....