Im just waiting til the firing stopped


(lyssna gärna medans du läser)

 

Hon är långt ifrån honom nu, så långt bort...

Alla dagarna har gått fort, dom är kalla allihop. Han kom fram efter ett tag, han hade kostymen på sig som han suttit i på mötet för 6 timmar sen, slipsen hängde lite snett och kavajen var lite skrynklig.

Men han var framme, han hade kört så fort han kunde, fartkameror hade blixtrat och poliser hade jagat honom, nu var alla ifatt honom, dom stod alldeles bakom honom, vid det här laget hade nyhetshelikoptrar fått reda på "dåren som körde vårdslöst genom sverige".

Han slängde upp dörren till bilen och tittade runt sig, alla dessa människor som jagat honom hela vägen, för vad?
Han hade ju bara kört för fort, men det spelade ingen roll, han kom för henne, bara för henne...

Helt plötsligt så va hon där, hon kom ut ur porten efter att ha sett på tv när dom jagat honom, dom sa aldrig vem föraren var men hon kände igen bilen...

Hon kom ut själv först och stod där, han vart lättad av att se henne, han vart glad, och leendet började komma fram medans han andades tungt, resan hade slitit på honom, men strax därpå krossades hans hjärta, det kom ut nån annan oxå...

Personen tog tag i hennes hand och han förstod vem han var, hon hade redan gett sitt hjärta till någon annan, han kände nu hur allt lämnade honom, hur ensam han stod när hela världen tittade på...
han satte sig ner på knä, lutade sina händer mot marken och tårarna kom, allt brakade samman för honom.

Han hade ingenting kvar längre, nu var han ingen längre, inget kvar att förlora så han vände sig om började springa mot polisen som drog sina vapen, dom varnade honom, hon skrek, alla skrek på honom men han vägrade lyssna, ett varningsskott kom, men det tog illa, han vart träffad i hjärtat.

Han föll tungt till marken och där han låg hade han solen i ansiktet, helikoptern svävade sakta över honom, allt var tyst.
Han kände hur allt började kallna, andetagen bev tunga, han orkade inte vrida sitt huvud mot henne så han höjde sin hand mot himlen, han såg hur solen svepte över den, vinden fläktade från helikoptern men ingen kom.. Hon kom inte.

Allt svartnade för honom och han försvann, vilken sorglig saga för en sån underbar man....


Kommentarer
Postat av: Jonna Donna

fint skrivet som vanligt...

haha jo det verkar som ni bara tänker på en sak ibland :D

2008-12-10 @ 20:09:39
URL: http://vackerheten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0